Åsa Rydman. Pressbild
popöga-artiklar
Åsa Rydman. Pressbild
ÅSA RYDMAN
Åsa Rydman är örebroaren som tog sina drömmar om musik och teater utomlands. Där skulle det bli ett år. Så blev det ett till. Och ett till. Och några till. Men nu har hon lämnat senaste uppehållet New York för Sverige. Med sig hem har hon både en ny skiva och konkreta projekt för att förändra mansdominansen inom musikbranschen.
Det är inte helt lätt att komma hem efter många år utomlands. Det tar sin tid att bygga upp ett nytt liv här hemma. Örebroaren Åsa Rydman vet det mycket väl efter att ha återvänt från New York.
– Det var supertufft att komma tillbaka, berättar Åsa när vi träffas i hennes nya hemstad Stockholm. Jag älskar Sverige, men jag som person passar nog bättre in i New York. Känner mig inte så koko där, inte ifrågasatt. Här blir man gärna placerad i fack, placerar sig själv i fack.
Hon berättar att den helt färska skivan "Where I Belong" egentligen var planerad att komma ut mycket tidigare, men att det varit ett heltidsjobb att skapa sig ett nytt liv i Sverige. Bankkonton, lägenhet, tandläkare. Alla de vardagliga bitarna som Åsa till slut pusslat ihop i New York, men som hon nu fått börja om från början med.
– Jag är glad att jag känner flera andra som bott utomlands. De förstår hur krockarna kan vara väldigt jobbiga, även om de verkar banala. Jag tror att nästa skiva kommer att handla mycket om att komma hem.
Redan som barn fick Åsa Rydman åka runt utomlands mycket med familjen. Senare har hon själv rest mycket för att forma en egen världsbild, hitta sin sanning som kontrast till den snäva sanning vi får serverad här hemma. Saudiarabien och Frankrike har varit ett par stopp på vägen. Men det är i Örebro som hennes rötter finns.
– När jag skulle välja till gymnasiet ville jag känna att jag hade en hemstad, så då stannade jag hemma i Örebro. Jag ville kunna svara på frågan "Var kommer du ifrån?", jag tycker det är viktigt att ha en rot och min är Örebro.
Åsas skiva kommer ut på eget bolag, och hon är glad att det går att vara oberoende. Men så lever hon också enligt övertygelsen att allt är möjligt. Det har hon gjort hela sin musikaliska karriär, från det att hon som tonåring stegade upp på Radio Örebro med sin första demokassett och bad dem spela en låt från den. Visst spelade de låten.
Musiken är inte det enda konstnärliga uttrycket i Åsa Rydmans liv. Hon har både spelat och regisserat teater.
– Jag har alltid skrivit musik, men egentligen älskar jag nog teater mer. Jag älskar att stå på scenen, att jobba med andra och att sätta mig in i olika karaktärer. Man kan säga att musiken är mitt blod och teatern min passion.
Ett ödesdigert datum var avgörande för hennes val att främst satsa på musiken. Efter 11 september ville hon bara åka hem till Sverige, men hade några engagemang kvar att genomföra. Dessa gav bra kontakter och fler spelningar och så hade ännu ett av de där extraåren utomlands plötsligt gått. En tid när Åsa fick klart för sig hur viktigt det är med musik, särskilt i svåra stunder.
– Jag märkte det när jag spelade i Sarajevo efter kriget också. Hur folk klär upp sig och sjunger. Gör konserter till en fest för att det vackra och det äkta. På ett djupt ett sätt – inte ytligt. Det handlar inte om underhållning utan om upplevelser. Musik är ändå något fundamentalt för oss människor. Jag kommer att hålla på med det hela livet.
Så skrattar hon och ber om ursäkt om hon verkar flummig. Det är ingen fara. Det är bara inspirerande att träffa människor som bubblar och verkligen är engagerade i det de håller på med. Som vill förändra saker till det bättre. Det vill Åsa definitivt. Särskilt när det gäller mansdominansen i musikbranschen.
Med sig hem från USA har hon tagit något som kallas "Chick Singer Night". Där uppträder flera olika kvinnliga musiker, kompositörer och sångerskor med ett husband under en kväll.
– Det ska vara mer som en fest. Inte bara en mörk klubb där man dricker öl eller en konsertsal där man sitter still och lyssnar.
En sådan kväll har hittills genomförts och en till blir det före jul. Sedan är det tänkt att de ska återkomma mer regelbundet om Åsa och hennes kollegor bara hittar rätt forum. Lika viktig som själva festen är att "Chick Singer Night" är ett tillfälle för kvinnliga musiker att träffas och bilda nätverk.
– Man kunde se ögonen brinna på folk den första kvällen. Jag har känt mig lite ensam här hemma. Utomlands har jag träffat många kvinnor som skriver. Man behöver det nätverket, den förståelsen att man inte är ensam, få träffa andra som håller på. Det är förstås inget fel att jobba med killar, men var är alla kvinnliga trummisar?
Det är inget snack om att nu när Åsa Rydman installerat sig ordentligt i Sverige igen, så kommer hon att göra sitt till för att förändra. Och inte bara könsfördelningen i musikbranschen. Hon ställer gärna upp på välgörenhet och miljöprojekt.
– Det är självklart att man själv tar ett ansvar för att leva miljömedvetet. Det går inte på alla plan, men i vardagen. Det är svårare att påverka hela vårt samhälle. Jag vill ju att folk ska kunna resa ut och se själva, som jag gjort. Så jag hoppas verkligen att det utvecklas bättre sätt att flyga och resa med tåg. Enkla, billiga och miljövänliga sätt.
– Det går att leva bra miljömässigt, om man bara blir lite mer medveten. Så länge den ekologiska maten är lite dyrare får man väl köpa en tröja mindre. Det är en paradox att i skitiga New York är det lättare att hitta alternativ än i rena Sverige. Men man måste tänka på vad man tillför planeten, att man försöker lämna jorden lite bättre efter sig. Allting spelar roll. Som kaffet. Det bryr vi oss sällan om – det är så långt bort. Men ingen som har varit på plats och sett hur odlingen går till dricker något annat än ekologiskt och rättvisemärkt kaffe efter det.
Även publicerad i ETC Örebro 26 september 2008.
Urban Århammar