popöga-artiklar | november 2008
ASHES OF MAN
Ett par fester med det vanliga snacket om att starta band respektive att gå med i det nystartade bandet. Sedan var det klart. Ashes Of Man från Flen hade fått sin form. Nu börjar saker och ting trilla på för trion, med spelningar och inspelningar.
– Jag satt hemma och gjorde låtar, minns Pärre (gitarr och sång) när jag träffar bandet i deras replokal i ett litet industriområde i Flen. Spelade in egna små projekt. På någon fest pratade jag med Alex om att börja spela igen. Vi har spelat ihop tidigare.
– Så körde vi ett par gånger, fyller Alex (trummor) i. Mats ville spela bas och kom med.
– Jag har inte spelat bas sedan slutet på åttiotalet, berättar Mats (bas). Nu har jag spelat gitarr i Autonom ganska länge, så det kändes kul med bas.
– På den vägen är det, säger Pärre. Men de låtar jag hade var inte riktigt rätt.
– Det funkade inte riktigt att översätta dem till Ashes Of Man, menar Alex.
– Så då skrev jag andra låtar, fortsätter Pärre. Mer punkanpassade, enklare, rakare.
– Det vi gjort tidigare var mer tungrott, segt, deprimerat, tycker Alex. Vi ville komma ifrån det.
– Det avgörande var att Alex spelade fruktansvärt fort, funderar Mats. Det var kul med tempot, att det gick så jävla snabbt. Det är fortfarande mollstämt.
– Musikmässigt är det egentligen mer likt ett annat projekt jag hade, tycker Pärre. Ett singer/songwriter-projekt. Fast punkigare och hårdare. Mer Ashes Of Man.
Alex.
Det märks att trion trivs ihop. Den avslappnade attityden är måhända ett skäl till att det börjar röra på sig ordentligt för Ashes Of Man. Den och detaljen att låtarna är riktigt bra, särskilt om man gillar punkigt melodisk rock med rötterna i den amerikanska alternativkulturen.
– Vi är jävligt softa med det här Ashes Of Man egentligen, tycker Pärre. Ställer inga krav på oss.
– I andra band man spelat med har det alltid varit snack om image och hur man ska marknadsföra sig, jämför Mats. Men vi kör bara på och har så roligt man kan ha.
– Det vi har gjort att vi har försökt fråga runt om spelningar, säger Alex.
Pärre säger att han aldrig spelat ute med något så mycket som med Ashes Of Man och att det i sig faktiskt ändå är ett slags mål.
– Att spela ute så mycket som möjligt innan man blir för gammal, ler han.
– Man får ta varje spelning som en liten utflykt, filosoferar Mats.
– Det är ju roligare att åka iväg till Karlstad och spela en helg än att gå på Statt, tycker Alex.
Även om bandet inte får så mycket betalt får en sådan spelning i Värmland överslagsräknar trions trumslagare snabbt ut att det faktiskt är billigare att åka iväg och spela än vad en genomsnittlig afton på köttmarknaden i grannkommunen Katrineholm kostar.
– Statt är aldrig kul, slår han fast vilket tyder på att Ashes Of Man lär fortsätta prioritera konserttillfällen.
Pärre.
Det är nu snart två år sedan Ashes Of Man bildades. Ett par demoinspelningar har det blivit, och gruppen har planer på att besöka inspelningsstudion snart igen. Men att göra ett fullängdsalbum är inget trion siktar på just nu.
– Vi brukar skicka med skivor som mervärde när folk beställer tröjor, förklarar Alex. Kulorna man eventuellt kan få in på försäljning av musik numer är ju genom att spela den för folk. Turnera och sälja merchandise.
– Det vore jättekul att få skivkontrakt men det känns inte som en prioritet, menar Mats. Vi har inte kommit så långt. Vi har kul och vi har trevligt och vi fikar.
– Sedan åker vi iväg och spelar, fyller Pärre i. Glada åt varje spelning.
– Vi är glatt överraskade att folk vill höra oss, menar Mats. Det är en bonus.
– Vi är enkla att ha och göra med, tycker Alex. Gnäller inte på nåt.
– Det är vår filosofi, säger Pärre. Vi är inga proffs. Vi är ett jävla källarband från Flen. Att tjata om en baskagge som låter keff funkar inte.
– Vi kör, nickar Mats.
– Så länge vi har kul, ler Pärre.
Mats.
De diskuterar vidare vad punk är och funderar på om om deras eget band egentligen är punk. Även om Ashes Of Man definitivt inte låter som Asta Kask, verkar det ändå som att de kommer fram till att de nog är punk i alla fall. Fast kanske med en fot i den alternativrock där Dinosaur Jrs J Mascis fortfarande är kung.
– Vi spelar snabbt och melodiöst, konstaterar Mats.
– Även om vi softat ner tempot från första början, tycker Pärre.
– I början var det mer rakt på, håller Alex med. Nu är det mer dynamik i låtarna.
– Vi jobbar mer med nyanser nu, säger Mats.
Låtar lär det fortsätta komma, för Ashes Of Man har nästan lyckats hålla sig till planen att ha en ny låt till varje rep. Det finns heller ingen prestige i att Pärre ska skriva allt. Både Mats och Alex lär bidra framöver. Kanske speciellt med de texter som är "politiska, men inga plakattexter", men som ibland vägrar komma till Pärre. Överhuvudtaget är Ashes Of Man som sagt ett sällsynt avspänt band. Förutom när trion ställer sig på en scen. Då smäller det till ordentligt. Väl värt att uppleva för den som har chansen att gå och se Ashes Of Man.
Ashes Of Mans myspace-sida.
Text och bild: Urban Århammar