popöga-artiklar | juni 2008

Baskery. Greta, Stella och Sunniva Bondesson. Pressbild: Petra Mårtén

MOT BLUESEN, MED SVÄNGET

De är väldigt lätta att intervjua. Eller väldigt svåra, beroende på vilken inställning man har. Säkert är i alla fall att man inte behöver säga särskilt mycket själv. Ett litet instick här och var i konversationen räcker för att hålla igång diskussionen. Ändå berättar de att de pratat om just det, att de ska vara mer återhållsamma och låta intervjuaren ställa sina frågor.

"De" är syskontrion som utgör Baskery, gruppen som gav ut sitt debutalbum "Fall Among Thieves" tidigare i år. För mig är det inget problem att de pratar på. Det ger bara ett förstärkt intryck av det jag fått av skivan. Att Baskery är en mycket samspelt och tät trio. De flesta som har syskon känner nog igen jargongen. De tre faller lätt in i varandras tankegångar, men bryter även gärna av med protester och kärleksfullt bitska kommentarer. När det gäller Greta, Stella och Sunniva Bondesson är det bara ännu starkare. De jobbar ju ihop med bandet, och är ute på turné tillsammans väldigt många av årets dagar.
Därför förklarar de också att de helst vill hålla allt runtomkring mindre familjärt. Det fungerar väl sisådär. "Alla vill vara med i familjen", konstaterar de. Däribland den franske bokaren som inte är så bra på engelska, men "talar från hjärtat". Frankrike har därmed också blivit ett favoritland för Baskery, tvärtemot alla fördomar om att utländska artister bemöts illa där.
- Det är underbart roligt att komma till Frankrike, strålar Sunniva. Där ser de i första hand till att man har god mat och dryck. Ljudtekniken kommer i andra hand.

"Fall Among Thieves" är alltså Baskerys första skiva, men starten på gruppen går egentligen att spåra till Slaptones andra skiva "Amplify". Där finns extraspåret "People" som är inspelat på samma vis som Baskery-skivan. Alltså akustiskt live i studio utan pålägg. Producenten Lasse Mårtén sa att om de någonsin skulle spela in en hel skiva på det sättet så ville han vara inblandad. Så blev det också. I allra högsta grad.
Greta, Stella och Sunniva utgjorde tidigare Slaptones tillsammans med sin pappa Jan-Åke. När han hoppade av fortsatte de turnera ett tag till med annan trummis. Efter något enstaka test med ny trummis kom de fram till att det var bättre att starta om som trio. Och att de inte skulle trivas med att bli instoppade i något Nashville-koncept är oerhört tydligt när man träffar dem. Det är de alldeles för självständiga för. Därför blev det inget amerikanskt kontrakt för Baskery, utan Lasse och Petra Mårténs lilla etikett Veranda. Slaptones låg däremot på ett av de stora bolagen.
- Det var aldrig planerat att hamna på ett stort bolag, minns Greta. Det var slumpartat. De hittade oss. Vi skrev på utan förväntningar och hade något trevligt år där.
- Man kan göra det på en lägre nivå nu, funderar Sunniva. Behöver inte blanda in så mycket andra människor. Det är snarare dumt att dra in ett stort bolag. Vi kan satsa helhjärtat så här, och Lasse och Petra aktiverade bolaget för oss.
- Vi är jättenöjda att jobba så, säger Greta. Visst, det är familjärt på gott och ont, men vi har stor tillit till bolaget och vi trivs.

Sunniva menar att även om Baskery inte kommer att sälja mängder av skivor finns det alltid ställen att spela på för gruppen.
- Det funkar inte längre att bara göra någon enstaka turné per år, utvecklar Stella. Men vi har alltid turnerat året runt, så för oss är det ingen skillnad.
Det har blivit så mycket spelningar att de inte längre har någon som helst koll på hur många det blivit.
- Jag spelade ju med pappa flera år innan Slaptones, minns Greta.
- Vi hade en Europa-karta och en USA-karta där vi markerade var vi varit och de blev till slut ganska fullmarkerade, det är den koll vi har, ler Stella.
- Det är så att att det nästan är svårt att hålla isär människor man träffat, komma ihåg vem som sa vad, menar Sunniva.

"Fall Among Thieves" är en direkt skiva. Den är vacker med mycket stämsång, men också stundtals ganska rå och hård. Räknas troligen in i country-genren, men har en ännu mer blåtonad grund.
- Jag har försökt att undvika att skriva traditionella låtar, förklarar den huvudsakliga låtskrivaren Sunniva inriktningen på Baskerys material. De äldsta är mer traditionella, de nyare är mer riff, mer blues.
- Skivorna är mer som en bonus nu, tycker Stella. Vi är främst ett liveband, så det är viktigt att låtarna funkar och är roliga att spela live. Det går bättre med låtar som inte är så uppstyrda i formen.
- Skivan är som ett fotografi, en tagning i stunden, säger Greta.
- Hade vi plockat med tagningar som gjorts ett halvår senare hade säkert många av låtarna haft en helt annan feeling, funderar Stella.
- Soundet på den är precis hur vi spelar akustiskt rakt ut, hur vi sjunger rakt ut, säger Sunniva.
- Samtidigt var det svårt för oss att höra när det blev bra, vi hörde ju knappt varandra när vi spelade in. Därför var det så bra att ha Lasse som producent. Han kunde lyssna och säga till, menar Stella .
- Vi ville inte ha några pålägg, på så sätt var vi ortodoxa, förklarar Sunniva vidare. Det blir så statiskt. Man kan hålla på i evighet. Det skulle låta som det verkligen var, med den andhämtningen man får när man spelar live.

- Jag kommer sällan med färdiga låtar, det kan vara bara en fras, så vi bygger vi upp det tillsammans, fortsätter Sunniva. Vill egentligen inte att folk ska kunna göra covers på våra låtar. Det ska vara det speciella Baskery-soundet. Eller anti-soundet. Men visst har det gått mer och mer mot bluesen, med groovet och att vi improviserar.
- Bluesen är "the mother of all music", slår Stella fast. Och det blir väl förr eller senare så att man söker rötterna.
- Just att få till det enkla så bra som möjligt, att med få ackord ändå göra det gastkramande, hjärtknipande, funderar Sunniva.
- Och att hitta den där rytmen som ingen kan motstå, lägger Stella till.
- Ja, det måste få svänga i kroppen, håller Sunniva med.
- Det krävs ett visst självförtroende att våga skala av, tycker Stella. Möjligheterna i studion att göra pålägg och fixa till saker är läskiga nuförtiden.
- Det är en utmaning, stämmer Greta in. Att förstå att det här är vad man har att röra sig med och vara fri i tanken när det gäller att hitta sätt att utnyttja de resurserna på. Det fanns ingen generell plan, vi testade oss fram i replokal och studio.
- Det är vårt kall, menar Sunniva. Vi är inga copy cats. Visst finns det artisteri man kan se upp till, men vi vill aldrig bli som någon annan. Vi vill gå vår egen väg och hålla fast vid det som är vårt eget.

De fortsätter att diskutera samhällets svårighet att acceptera musikerrollen, tycker sig äntligen ha kommit förbi den där positionen där de måste försvara att det verkligen är musiker de är. Att de inte bara har bandet som någon liten hobby.
- Jag har kommit till ett stadium där jag känner att jag har på en scen att göra, säger Greta. Och jag är jävligt nöjd med det vi åstadkommit.
Huruvida man som artist har en skyldighet att underhålla/trollbinda publiken varje kväll går åsikterna isär om. "Hellre chockera", menar Stella. Att det kan vara väldigt viktigt att ha vardagliga saker att sysselsätta sig med och små motgångar att övervinna som kontrast till det mycket speciella turnélivet är de däremot överens om, liksom att det kan vara svårt att uppskatta alla upplevelser när man är mitt inne i flödet, att det är minnena som blir njutningen.

Under vår tid på en uteservering i Stockholm är det lillasyster Sunniva som pratar mest, storasyster Greta står för de mer utropstecknade uttalandena och mellansyster Stella för de något mer eftertänksamma svaren. Om det stämmer överens med hur trion är till vardags är förstås omöjligt att bedöma efter ett enda möte. Och det är så de vill ha det.
- Vi vill ha en balans mellan tillgänglighet och integritet, behålla viss kontroll och mystik, inte alltid vara "de trevliga systrarna", säger Stella.
Men trevliga är den samspelta trions medlemmar utan minsta tvekan. Åtminstone om man med trevlig menar någon som är självständig, stark, med en obändig vilja att gå sin egen väg, men samtidigt också öppen för både nya intryck och andra människor.

Blåtonade och direkta låtar finns på Baskerys myspace-sida.

Urban Århammar

A Nordic Music Guide