Britta Persson. Pressbild: Märta Thisner
popöga-artiklar | juni 2008
Britta Persson. Pressbild: Märta Thisner
STEG FÖR STEG MED KÄRLEK
Hon är mittemellan skivor. Efter två album i eget namn och mängder av spelningar av olika karaktär har Britta Persson nya projekt på gång.
- Det är svårt att prata om saker som inte är klara men det visar sig till hösten, säger hon lite hemlighetsfullt när vi ses i Stockholm.
Lite senare avslöjar hon att det rör sig om en tillfällig grej, musik till en dansföreställning, och två mer långsiktiga projekt. En sak som redan går att smyglyssna på är Peter Hermanssons band House Of Tomidas, som ger ut albumet "Dark Times" i höst. Med Britta Persson på sång.
Under våren turnerade Britta tillsammans med trumslagaren Per Nordmark som del av en större föreställning i Riksteaterns regi i hela två månader. Det var en tydlig kontrast mot att spela på rockklubbar.
- Det var väldigt annorlunda. En inblick i hur andra jobbar. Det skulle vara samma låtar kväll efter kväll, man skulle starta i tid och hålla tiden. Det var ovant. Teatern har ju uppfostrat sin publik att komma i tid.
Inte direkt som på klubbar där det är standard för publiken att komma sent och banden att spela ännu senare.
För Britta själv är det kanske Tyskland som är det hetaste spåret utomlands. Där finns möjlighet att bygga vidare i lagom takt, precis som hon gjort hittills. I Tyskland går det ockå att turnera längre med hela bandet än här hemma, där väldigt korta svängar och festivaler är det enda som finns.
- Tyskland är ett bra land att ha något på gång i, menar Britta. Det finns många städer med bandkultur, många ställen att spela på i olika storlekar. Från min synvinkel har min utveckling gått som i en trappa med lika stora steg. Har förstås fått hjälp hela tiden, men det har alltid varit på mina vilkor. Jag tänkte inte så då, men nu är jag ganska glad att ingen stack ett fett skivkontrakt i min hand när jag släppt min första demo. Jag har onekligen lärt mig ganska mycket på vägen. Lärt mig spela gitarr, lärt mig förstå hur man kan jobba med produktion och ljud. I början var jag fokuserad på toner och ord. Det var det jag jobbade med. Tyckte bara att det störde med klockspel, tamburin eller vad som helst. Nu är jag extremt intresserad av producentbiten.
Albumformatet tycker Britta fortfarande relevant, det kan ge mer än att bara lägga ut de nya låtarna på internet direkt.
- Det är en lite för lätt väg, det går lite för snabbt för att det ska bli riktigt bra. Saker och ting växer om man håller på med dem lite. Det händer mycket intressanta saker när man hyr en studio som kostar pengar. Man måste planera, det byggs upp förväntningar. Man presterar mer när det läggs lite tyngd och allvar på det. Det är fint.
Hon tycker också att många av hennes låtar gör sig bättre i albumformatet.
- På min senaste skiva är det högst tre låtar som passar i radio och på myspace. De andra är väldigt fina låtar som folk kan få ut mycket av, men de platsar inte i snabba medier.
Annars är långtidsplanering inget för Britta. Hon vill gärna göra omstarter ofta. Så det passar nog henne att göra en skiva och sedan börja på något nytt, åka på en turné och sedan göra något nytt.
- Men det är svårt att börja om också, man får många olika känslor, vill få någonting gjort, men kan också drabbas av prestationsångest. Jag kan inte planera fem år framåt. När jag tänker på framtiden blockerar jag mig själv, kommer ingen vart. Just nu kan jag kan tänka till nyår, men nästa vår stänger jag av. Men det är nog därför jag får mycket gjort i nuet.
Och vill hon ändra på tiden är det bara åka hem till landet norr om Uppsala.
- Det är en helt annan sinnesstämning, tiden blir annorlunda. Men det är praktiskt och roligt att bo i Stockholm. Alla mina vänner bor här i stan.
Tomt smicker är hon inte särskilt mottaglig för.
- Jag anstränger mig för att ta åt mig och bli glad om någon säger att skivan är "bra". Men det vet jag ju redan att den är, det tar lika lite som om någon säger att den är skitdålig. Det är en helt annan bekräftelse, en mycket starkare känsla när man själv inser att man gjort en bra låt. Jag är bara intresserad av att folk ska få höra musiken och uppskatta den. Säger någon att "din musik hjälpte mig" eller "din musik gjorde mig glad" tar det mycket mer, det är ju det som är poängen.
Hon tycker inte att det blivit lättare att skriva låtar nu när hon fått rutin.
- Jag har blivit mycket bättre, men jag vet inte om det är lättare. Jag gillar de nya grejorna mycket, mycket mer. En del av de gamla låtarna är jättetrevliga men osammanhängande. Förr höll jag på väldigt många timmar per dag. Kände ett ansvar mot låtarna att de skulle bli klara. Jag har lugnat mig lite med det där, men det är ändå något jag behöver för att må bra. Det märks när jag inte har skrivit låtar på ett tag.
Som för de flesta musiker är ekonomin något som kan ställa till det för Britta Persson, även om hon just nu klarar sig hyggligt.
- Jag tror att knappt någon som håller på med musik gör det för att bli rik. Det funkar ganska bra nu, men det står verkligen och väger om det går att hålla på så här eller inte. Man kan verkligen stå i valet och kvalet om man ska ta en spelning man inte riktigt känner för bara för att få in pengarna man behöver den månaden. Jag föredrar nog att ta ett annat jobb om det behövs, men det är kluvet det där.
- Det jag har behov av är att få göra mina skivor som jag vill att de ska låta. Spela in var jag vill med hur många människor jag vill. Och kunna betala en bra lön till alla som spelar och fotograferar och designar.
Att vara ansvarig för allting helt själv kan Britta ibland önska sig bort ifrån.
- Man får alltid göra vad man vill. Ibland kan det vara skönt att någon är lite sträng, säger "det där var bra, men kan du inte komma på något ännu bättre". Så man får pressa sig lite. Ibland kan jag vara avundsjuk på band. Gemenskapen verkar väldigt fantastisk, man delar på ansvaret, har bandmöten och gör saker ihop. Per och jag fungerar egentligen som ett band. Men han är ju den bäste trummisen i landet, och då får man acceptera att han måste åka iväg och spela med andra ibland. Man får kämpa för att valla in sina får, men alla jag spelat med och jag själv har alltid valt varandra inför varje grej vi gjort ihop. Ingen har lovat något, så det är inte lika låst. När det då väl görs så görs det med kärlek.
Om kommande Britta Persson-projekt innehåller fler band går att hålla koll på via hennes myspace-sida.
Urban Århammar