popöga-artiklar | maj 2008

Erika Alexandersson. Josef och Erika, The Moth, eRika etc. Pressbild: Miki Anagrius

TVÅ SPÅR FRAMÅT

Vokalist, instrumentalist, kompositör, bandledare och numer även företagare. Erika Alexandersson har många titlar att trycka på sitt visitkort. Men när vi träffas i Stockholm slår hon snart nog fast vad som är viktigast.
- Musiker, det är det man är, säger Erika.
Och visitkorten är de skivor som kommer ut.
- Som improvisationsmusiker är det inte där man tjänar några pengar. Där andra måste sälja plattor är skivan mer som ett visitkort för oss, ett sätt att få spelningar, nå media och komma vidare.

Hittills har Erika kommit längst med Josef och Erika, duon med Josef Kallerdahl som givit ut två fina album, "Wallpaper Stories" och "Small Small Small Small Sounds". Eller duo och duo förresten, Erika förklarar att det inte finns några egentliga ramar för hur Josef och Erika ska vara.
- Vi är mer två musikkompanjoner som gör vad som helst. Vi träffades för 7-8 år sedan, gillade varandra direkt och började spela ihop. Först andras låtar, sedan började vi skriva eget. Inför tredje skivan vill vi göra något annat. Vi håller på och letar, spånar.
Josef och Erika har lyckats bryta genregränsen mellan jazz och minimalistisk pop, Erika är dock inte särskilt intresserad av stilbeteckningar överhuvudtaget.
- Det är svårt att sätta ord på det, svårt att se vad man själv gör, för man är hela tiden på väg framåt.
Men hon är väl medveten om de problem det innebär att smita undan kategoriseringar. Särskilt när det gäller att kunna spela ute.
- Kulturlivet är skralt. Det finns inte så många ställen att spela på och allt är nischat. Det är tråkigt. Här i Stockholm finns bara stora ställen eller ställen som är så små att det är ingenting alls. Jag saknar mellanscener. Scener där det är tillåtet att spela "musik" och ingenting annat. Öppenhet är vad jag önskar mig, öppenhet för musiken.

Just Josef och Erika har ganska tydliga och färdiga låtar, enligt Erika. Improvisationstänkandet där kommer mer in i hur låtarna tolkas.
Ett annat av hennes projekt, The Moth med Martin Öhman, är än mer fritt och experimentellt.
- Vi har också spelat ihop länge, berättar Erika. Just tänket och soundet har vi väl haft i ungefär två och ett halvt år. Det är tänkt att det ska bli en skiva, vi har lite trådar ute. Men det handlar om ekonomi. Det är en så oerhört liten bransch jämfört med Josef och Erika. Man får gilla läget. Men det är även tacksamt. Det blir en helt annan respons. Där är det bara driftiga eldsjälar som håller på. Det är underground och härligt.

Bandledare är Erika för gruppen eRika.
- Det har alltid funnits ett större band parallellt med de andra, även om eRika bytt medlemmar hit och dit. Visionen är att det ska vara fem personer, ibland har det varit med piano, ibland med gitarr, jag vill helst att det ska vara både och.
Men inte heller där är sättningen fast.
- Det skulle kunna vara två personer, det bandet är ett experiment. Jag behöver inte skapa låtar på ett visst sätt till bandet, det finns material att tolka på olika sätt.
Hon tappade lite inspiration när det drog ut väldigt på utgivningen av det inspelade eRika-materialet. Nu har dock det japanska bolaget Irma kommit in och ska ge ut det gamla och lite nytt på skiva i höst.
- Det är väldigt märkligt att nån på andra sidan jobbar för det, funderar Erika. Samtidigt är det som släpps musikaliskt gammalt för mig.

Utöver dessa band har hon jobbat mycket med Klas Nevrin.
- Han kommer med halvfärdiga idéer, sen improviserar vi. Vi har upprättat en musikalisk kommunikation. Vi har inte spelat mycket ute, men spelat in mycket. Klas är en inspirationsperson för mig.
Hon berättar vidare att tillfälliga band ständigt bildas, och Erika har dessutom turnerat med artister som Loney, Dear och Patrick Watson. Just den långa turnén med Loney, Dear kom lägligt för Erika.
- Under en tid var det väldigt attraktivt för mig att få resa med musiken. Det var en dröm jag jobbade för, och så kom den till mig från ett annat håll. Det var fantastiskt att få resa. Man träffade fantastiska människor.
Just nu har hon kanske inte riktigt det behovet, men är förstås öppen för nya samarbeten om de är stimulerande.

Erika är själv en aktiv lyssnare och musikletare.
- Man behöver leta efter ny bra musik som berör en på djupet, det är ett sätt att få en mänsklig, skön kick. Så kan det vara bra att få se tydligt hur mycket som bara är business genom att hitta en obskyr sida med någon som är tusen gånger bättre än det som säljer.
Hon har själv nyligen startat företag.
- Ekonomin ställer allting på sin spets, förklarar hon. Man måste vara före i huvudet med det ekonomiska tänkandet. Det är som två olika spår. En del av mig planerar arbetssituationen ett år framåt, vad jag ska göra olika veckor. En annan del är kreativ. Det är dels tanken på karriär, på det som inbringar pengar, dels drömmar och visioner. De spåren går parallellt. Ibland har man tur och då går de ihop.
Hon menar att företaget fått henne att lättare känna en musikeridentitet, inte vara så uppdelad mellan de olika rollerna hon tilldelats när hon jobbat med annat. Hon ställer sig också frågande till normen för vad ett arbete är i vårt samhälle. Det där att det mer handlar om var man är (på en avgränsad arbetsplats) och när man är det (8-17) än vad man faktiskt uträttar.
- För en del kan det nog vara tyngande att axla samhällets syn på vad ett riktigt arbete är. Jag har kommit förbi det där, men man måste vara stark i sin egen tro på vad man gör. Annars orkar man inte tampas med alla grejor.

När Erika jämför sin nuvarande hemstad Stockholm med den den tidigare Göteborg menar hon att huvudstaden är väldigt klickbenägen.
- Visst är Göteborg mindre, men även tänket är annorlunda där. Alla känner varandra och det är lättare att skapa kontakter över gränserna. Här måste man lära känna varje liten klick.
Hon tror att hon kommer att fortsätta sin resa framåt genom att flytta utomlands någon gång, men kan också tänka sig att bjuda hit nya samarbetspartners hon mött på sina resor eller hittat på myspace.
- Det är inspirerande att få perspektiv på Sverige. Det finns så mycket fantastisk musik, och det händer exakt lika mycket på andra ställen som det gör här.

Jag funderar slutligen på att ta upp diskussionen om rösten som instrument, men kommer på att den frågan är ofantligt fånig. Ingen som har hört hur Erika Alexandersson använder sin röst kan ifrågasätta att den är fullkomligt jämställd alla fabricerade instrument.

Den som ännu inte hört henne kan lyssna på Erika Alexanderssons myspace-sida.

Urban Århammar

A Nordic Music Guide