popöga-artiklar | september 2008
Helena Gutarra och lite av Torbjörn Gjers.
LAPUMA
Det blir ös var än bandet lirar. Det lovar Frida Ståhl. Och när den supertuffa och coola basisten i Lapuma påstår något sådant ifrågasätter man det inte.
– Vi ger allt och hoppas att publiken öser med oss, säger basisten Frida Ståhl när jag träffar henne och de andra tre medlemmarna i Lapuma i deras kvarter i Stockholm.
Frida Ståhl.
Efter att ha sett bandet göra just det, ge allt, på festivalerna Typ En Festival i Nyköping och Skogsröjet i Rejmyre tvivlar jag inte det minsta. Det gör man inte när Frida uttalar sig. Hon har alltid nära till skrattet, men man märker snabbt att där bakom finns en seriös rockmusiker med en enorm drivkraft. Hon får också mycket beröm av de andra tre, Helena Gutarra, sång, Torbjörn Gjers, gitarr och Kalle Gustafsson, trummor.
De tre norrlänningarna hade spelat ihop ett tag med olika basister, men det var först när Frida kom med som det klickade.
– Då började saker hända, hon var pusselbiten som fattades, säger Helena.
En sak som hände var skivkontraktet som ledde fram till den debutskiva som bär bandets namn och kom i våras. Kontraktet vann de via en tävling, och det är med ett av de få kvarvarande riktigt stora bolagen.
Men de är väl medvetna om att intresset från sådana storbolag brukar svalna snabbt om det inte smäller till och blir jättestort direkt. Så de passar på att njuta av läget och utnyttjar den chansen till max. Skivkontraktet gav i sin tur intresse från ett stort bokningsbolag. Samarbetet med bokningsbolaget har resulterat i spelningar på många festivaler. Festivalspelningar ger möjlighet att skaffa sig en publik.
– Vi har varit festivalöppnare flera gånger och det kan vara svårt, menar Helena.
– Man får inte så mycket gratis då, det gäller att vinna över publiken, förklarar Frida.
Men sedan skrattar de igen och säger att de minsann ska vara "headline" nästa år. Eller åtminstone om två år.
Kalle Gustafsson.
Den dag tiden på storbolaget är över lägger sig inte Lapuma-gänget på rygg och ger upp. Torbjörn har en egen studio och menar att de mycket väl skulle kunna spela in en skiva som låter minst lika bra där istället för att spela in under tidspress i en dyr studio.
– Så är det, säger Helena.
– Då behöver man inte krysta fram det, förklarar Kalle. Får man en roliga idéer är det bara att spela in dem.
– Sedan kan de få ligga och mogna lite, fyller Torbjörn i.
– Som fina viner, skrattar Frida.
Det som gäller Frida gäller hela bandet och dess musik. Att de har roligt på scenen och skrattar mycket när de kommer ihop betyder inte att de tar sin musik mindre seriöst. Därför bryr de sig inte så mycket om att de ibland får kritik för att Lapumas musik kan vara spretig. Men de förstår att både skivbolag och journalister gärna vill ha artister som är lätta att sätta in i ett fack.
– Färdigpaketerade band är ju enklare att handskas med, säger Torbjörn. Men band man lyssnar på själv är sådana som sticker ut åt olika håll.
Han associerar gärna Lapumas musik till 70-talet, då rock'n'roll var mycket mer förknippad med glädje.
– Det är ju brett, från hårdrock till poppunkrock, menar Frida som själv tidigare lirat hårdrock i Meldrum. Men i varje låt ska det ändå gå att höra att det är en Lapuma-låt.
Just kritiken mot spretigheten eller variationen kommenterar Kalle på sitt typiskt norrländska vis, lugnt men bestämt:
– Vad är det som är så farligt, det är bara musik.
Torbjörn Gjers.
Även om man känner igen mycket av det Lapuma gör, så finns det inte överdrivet många band som bjuder på party från scenen numer.
– Vi går inte ut med att vara så jävla originella, menar Frida. Men när man själv går och kollar på rockband vill man ju se folk som har kul.
– Vi har spelat fram det, funderar Kalle.
– Spelat ihop oss, håller Frida med.
– Det är så man måste göra, slår Torbjörn fast.
Under intervjun är Helena, som för dagen dras med en lättare förkylning, ganska tyst. Men det är hon definitivt inte på scenen. Där far hon runt med en väldig energi och eldar på de andra, en naturbegåvning som frontfigur. Lyckas få eftermiddagsförsiktig festivalpublik att dra sig närmare och närmare scenen även i fullt dagsljus. Hon stämmer in i Fridas löfte om ös på alla Lapuma-spelningar.
– Vi kommer att ge allt vi pallar med. Som vanligt.
Helena Gutarra, Frida Ståhl och lite av Kalle Gustafsson.
Lapumas myspace-sida.
Text och bild: Urban Århammar