popöga-artiklar | juli 2008

Malin Dahlberg. We Are Soldiers We Have Guns.

KOMPROMISSLÖST, KONTRASTRIKT

Hon steg bakåt och framåt på samma gång, Malin Dahlberg. Efter att ha stått längst fram som sångerska i Douglas Heart och Laurel Music tog hon klivet tillbaks och startade det helt egna We Are Soldiers We Have Guns, vars musik från början inte var tänkt att spridas. Men nu finns i alla fall debutalbumet "Get Up, Get Out" ute.
- Jag var less på att spela i band och behövde göra någonting själv, säger Malin Dahlberg när vi träffas på ett fik i Örebro.
Hon jobbar i sin gamla hemstad över sommaren, men är annars göteborgare sedan länge. Det kan hon tänka sig fortsätta vara.
- Jag har aldrig hängt med i det där att flytta utomlands. Har inget behov av det. Jag fick första skivkontraktet direkt efter gymnasiet och har alltid haft musikprojekt som hållit mig kvar. Det är skönt att ha sina vänner omkring sig.
Att det skulle bli en skiva med We Are Soldiers We Have Guns var alltså inte alls självklart.
- Jag var lika trött på att alla tyckte en massa saker hela tiden. Jag ville ha det för mig själv, och tänkte att ingen förutom mina vänner skulle få höra det.

Turligt nog var en av vännerna Huw på skivbolaget Stereo Test Kit. Han tyckte att Malin skulle ge ut ett album, och så blev det. Men hon tänkte aldrig på att det skulle bli ett sådant när hon skrev och spelade in låtarna.
- Låtarna är ju skrivna under en avgränsad tid av mitt liv. Men under inspelningsprocessen fick jag hela tiden höra att det var väldigt splittrat. Jag ville att det skulle vara det. Låtarna ska kunna stå för sig själva. Det är meningslöst att tänka i albumformat. När alla laddar ned musiken kommer ju låtarna ändå i fel ordning. Jag tänker bara på om det är bra eller dåligt, det måste ju innebära att jag tänker låt för låt.
Jag, som är starkt präglad av det gammaldags helhetstänkandet, försöker få in Malin på mitt spår genom att hävda att live måste hon väl ändå tänka annorlunda.
- Det blir kanske automatiskt så beroende på sättning. Eller nej, det brukar nog vara ganska splittrat då också. De som är med och spelar ska få ta ut svängarna och prägla musiken med sitt eget språk. Dessutom brukar jag försöka byta sättning mellan spelningarna för att det ska bli annorlunda varje gång. Det är en jobbig känsla att bli trött på sina egna låtar.

Malin menar att hon haft mycket att övervinna från det att hon började skriva låtar som We Are Soldiers We Have Guns till att alla kan lyssna på och tycka om musiken via internet.
- Från början hade jag väldigt många trösklar att ta mig över. Tyckte hela tiden att det här kommer att bli urdåligt. Men när jag skrev låtarna på albumet var det annorlunda. Det gick bra hela tiden, var mycket lättare att skriva. Men det är klart att det är hemskt när andra ska tycka till. Även när folk säger bra saker. Det är som symboliskt våld, att folk tolkar och på nytt definierar det jag gjort.

Sången har nästan alltid funnits i Malins liv, från barnkör i väldigt tidig ålder. Den är hon trygg med, men det är paradoxalt nog hennes röst som ger upphov till flest misstolkningar då den ganska skira stämman gör att många lätt missar ilskan och fränheten i musiken som "Soldaterna" gör.
- Man kan vara arg utan att hytta med näven. Jag vill ta bort de känslorna från det klassiska uttrycket, det är så begränsande. Man kan göra kompromisslös musik utan att spela 77-punk. Mina låtar är hårda och starka, fast inte på det klassiska sättet och namnet We Are Soldiers We Have Guns illustrerar den kontrasten. Fast först och främst tycker jag att det är ett snyggt namn.
- Jag tycker att jag sjunger och uttrycker mig bra. Men det verkar som att folk har lätt för att haka upp sig på min röst. Bara för att jag inte tar i så är jag ingen Isobel Campbell. Jag har helt andra associationer och det är dem jag tänker gå efter, även om andra inte fattar. Jag säger till videomakare och illustratörer att de får göra precis vad de vill, bara det går i linje med musiken och inte blir för gulligt. Kommer någon då tillbaks med en idé om en romantisk miljö, då har jag misslyckats.

När man träffar Malin öga mot öga upptäcker man snabbt att hon har den kraft som krävs för att göra saker enligt eget huvud, den viljestyrkan lyser klart hos henne. Men helt lätt har det inte varit. Och visst blir hon ledsen när någon inte tycker om musiken.
- Under inspelningen fick jag höra att skivbolaget hatade en del av det jag gjort. Skulle jag kompromissa? Jag visste vad det var bolaget inte gillade, och det fanns tid att ändra. Men till slut gick jag helt efter den tanke jag haft. Det här är det bästa jag gjort. Jag skulle aldrig kompromissa med Soldaterna. Det är jag säker på och det är det som är viktigast. Att aldrig kompromissa.
Att We Are Soldiers We Have Guns ska bli någon typ av yrke är inget Malin ens reflekterar över.
- Jag kör på som vanligt. Spelar, jobbar, skriver. Det ska väl bli någon slags turné. Man får mecka lite och pussla ihop, det har gått hittills. Nästa gång funderar jag på att spela in helt på egen hand. Då ska det bli nedtonat, mörkt och monotont. Men det där med att välja ett yrke eller en karriär, det är något som borgerligheten hittat på. Jättekonstigt.

Hur We Are Soldiers We Have Guns kompromisslösa låtar låter går att höra på myspace-sidan.

Urban Århammar

A Nordic Music Guide