popöga-artiklar | juni 2008

Ninnuam. Måns, Kim, Stephanie, Robert och Thord.

NYTT BLOD UTAN BLOD

Det såg rätt bra ut för metal-bandet Ninnuam. På hemmaplan var gruppen stor, man började komma ut och spela även utanför kommungränsen och skaffade kontrakt, om än med ett litet bolag. Efter bara ett par års existens kom första albumet "Process Of Life Separation" ut som det skulle 2004 och allt såg ut att rulla på. Men efter ett tag gick det inte längre att få tag på skivbolaget, och det blev mer eller mindre stopp i maskineriet. Fram tills nu.

- Det är som med alla band man har, det blev en svacka som fortsatte i två år, skrattar Thord Brännkärr (trummor) när vi ses i en liten studio i ett industriområde i Ninnuams hemstad Katrineholm.
- Men det har aldrig varit snack om att lägga av, förtydligar Kim Laakso (gitarr).
- Nej, vi funkar som grupp, har aldrig varit osams, håller Thord med.
Två av de andra originalmedlemmarna finns också kvar i bandet, men Måns Jaktlund (bas) och Robert Gustafsson (gitarr) saknas vid intervjutillfället då båda är nyblivna fäder.

Däremot är nykomlingen Stephanie Rudert (sång) på plats. Hon har tagit över growlandet efter Mattias "Matte Hellcore" Johansson, som numer koncentrerar sig på sitt andra band Centicore.
- När vi märkte att Matte var på väg bort började vi kolla runt. Jag och Stephanie repade lite med gemensamma vänner och jag märkte snabbt att hon kunde vråla på, minns Thord.
- De frågade mig i höstas, och sen repade vi för första gången i februari, berättar Stephanie.
- Ett rep sen var det klart, myser Thord.

Vid intervjutillfället är bandet i färd med att spela in nytt material. Men det kräver mer planering, för Järvsö-dottern Stephanie bor inte i Katrineholm som de andra. Ninnuams rep är nu mer intensiva när medlemmarna väl träffas.
- Tidigare var det lite kafferep för killar, funderar Kim. Även om vi inte repar regelbundet är vi mer effektiva.
- Vi andra har repat lite utan Stephanie också, förklarar Thord, och vi jobbar på ett helt nytt sätt när vi gör låtar. Sitter hemma och spelar in och skickar det till varandra.
De låtar som nu spelas in är dock inte helt nya.
- Matte har skrivit texterna till de här låtarna, men jag kommer att bidra med egna, säger Stephanie. Har inte skrivit texter tidigare så jag behöver träna upp det.
- I början var jag med och skrev lite texter, men sen skötte Matte det helt själv, så det blir spännande, säger Kim.

Inspelningen är till för att visa upp Ninnuam utåt. Tala om för arrangörer, skivbolag och andra intresserade att gruppen är igång på allvar igen. Men inte bara.
- Det är lika mycket för oss själva, förklarar Thord. För att bli bättre. Det ger så mycket att sitta i studion. Man kommer på hur man själv spelar.
- Det blir tre låtar att lägga upp på myspace och skicka ut, säger Stephanie.
- När vi hade släppt skivan låg vi i som fasen, minns Thord. Jag kollade gamla mail häromdagen. Det var mycket intervjuer och recensioner. Vi hoppas komma dit igen.

För Stephanie är även studion en ny miljö att lära sig. Men hennes ankomst har redan genererat ökat intresse för bandet lokalt. Kanske beror det på att gamla fans är nyfikna på hur en ny vokalist ska klara sig i Ninnuam eller på att den nya fronten är kvinna. Även om det kommit fram flera duktiga kvinnliga growlare är metal-världen ännu väldigt macho.
- Jo, så är det fortfarande, säger Kim.
- Fast det blir mer och mer öppet, menar Thord.
Ett skäl till att det blivit öppnare är förstås den makalösa Angela Gossow i Arch Enemy, en av Stephanies stora förebilder som hon också tagit lektioner av.
- Jag kunde growla innan, men andades inte rätt. Då blir det mycket tyngre att sjunga.
Jag kastar ur mig fördomen att kvinnliga vokalister i allmänhet är betydligt mer måna om sin röst än manliga. Behandlar den som ett instrument som man måste vårda. Stephanie säger inte emot.
- Det är så många som inte vet hur man ska sjunga. Det är så viktigt, annars blir det att man spottar blod efter konserten. Eller tappar rösten helt.

Den som vill se det nya Ninnuam live får troligen vänta till Katrineholms egen rockfestival Kajrocken i augusti. Tidigare har Ninnuam ofta kryddat sina scenshower med just blod, låtsasblod. Kim och Thord funderar på om gruppen kanske är färdig med den grejen, varpå Stephanie bevisar att hon redan tar stort utrymme i bandet genom att slå fast att det definitivt inte kommer att bli något blod på scenen framöver. Men något extra ska det bli.
- Vi har alltid haft rätt så högt fokus på det, förklarar Kim. Tycker det är viktigt att man inte bara ställer sig med jeans och t-shirt på scen.

Till hösten har Ninnuam tänkt sig ut och spela mer.
- Jag kan ju låtarna, men det är en helt annan grej att stå där uppe, säger Stephanie.
Gruppen är beredd på att det blir en ny runda på fritidsgårdar och småbarer, och tar gärna de mindre spelningarna. Men drömmen om att komma ut i Europa finns kvar. Då kanske med en ny skiva i bagaget.
- Vi har ett gäng låtar, säger Kim.
- Nu letar vi folk som vill släppa dem, utvecklar Thord. Men hittar vi ingen så gör vi det själva och säljer skivan på spelningar. Att tjäna pengar har aldrig varit något mål för Ninnuam.

När de nya låtarna är inspelade lär det märkas på Ninnuams myspace-sida.

Urban Århammar

Anormus Sörmland | A Nordic Music Guide