popöga-artiklar | maj 2008

Sad Day For Puppets. Martin Källholm och Alex Svenson-Metés är de två otydliga figurerna till höger. Pressbild: Per Kristiansen

GITARRER, MAGI, VEMOD, GLÄDJE

Han är inte jättepigg på att synas, Sad Day For Puppets låtskrivare och ene gitarrist Martin Källholm. Inte minst så märks det på de officiella bilderna på bandet där han gärna befinner sig i en suddig bakgrund. Rockstjärnedrömmarna kom och försvann redan i tonåren. Men han är inte heller skygg. Nu när hans låtar äntligen kommer ut, först via den redan släppta epn "Just Like A Ghost", och i höst på ett album är han glad att det slutligen händer någonting.
- Nu när det blir av är det bara roligt, så man vill inte sitta och vara hemlig, säger han.
Jag träffar Martin i Stockholm mitt under inspelningen av albumet.
- Det är den roligaste biten för mig, säger han. Det går jättebra, finns ett överskott av låtar om vi bara hinner spela in dem.

Med är också Alex Svenson-Metés (Radio LXMBRG), som när det gäller Sad Day For Puppets sitter på inte mindre än tre stolar. Dels kallar Alex sig "associerad medlem", han spelar bas i Puppets eller Pups som bandet kallas internt. Dels är han "inspelningsledare", eller producent om man så vill. Dessutom är Alex skivbolagsrepresentant eftersom Sad Day For Puppets ges ut på Radio LXMBRGs egen etikett.
- Att det händer någonting är Alex förtjänst, menar Martin. Ingen annan av oss är skuggan av driftig.
"Oss" innefattar de två andra delarna av kärntrion i bandet, sångerskan Anna Eklund och gitarristen Marcus Sandgren. Därtill kommer en liten grupp vänner som hjälper till på scen och i studio, bland andra trummisen Micael Back och Annas syster Annika.

Det är alltså Martin, eller Musse som han kallas, som är grunden för Sad Day For Puppets. Han började spela in några av sina låtar i Radio LXMBRGs studio och Alex märkte snart att de var för bra för att bara låta rinna ut i sanden.
Martin är dock väldigt noga med att påpeka att de andra medlemmarna är lika viktiga fast det är han som kommer med låtarna.
- Det är bara ackord, texter och sångmelodier, säger han på sitt nedtonade vis. Det ser ju inte mycket ut för världen innan de andra kommer in med sitt.
Martin och Marcus är barndomskompisar och har spelat ihop i väldigt många år. Därför har Martin svårt att sätta en bakre gräns för när det egentliga startskottet gick. Så småningom fick de i alla fall kontakt med Anna. När de hade en spelning var de ju tvungna att ha ett bandnamn, och nu när namnet finns tryckt på en skiva lär det bli kvar. Lite så, "på lösa boliner", har gruppens existens varit fram till nu.
- Nu rasar det på helt plötsligt, säger Alex. Spelningar i Tyskland och England. Skivkontrakt i Japan. Allt det gör att vi fått in lite speed och jobbar mer "på riktigt".
- När vi spelade in epn var det en hel del lallande här och där, medger Martin.

Den som hört epns vemodiga pop kan vänta sig lite mer speed även av albumet.
- Det blir mycket snabba låtar på skivan, berättar Martin. Låtarna för mig brukar komma i grupp. Just den här perioden blev det mycket stänkare. Men det kan lika gärna bli en väldigt lugn, akustisk andraplatta.
Alex tror att det finns en större öppenhet för Sad Day For Puppets nu än tidigare.
- För tre år sen fanns det nog inte plats för den här musiken. Det har varit electrotid länge nu. Jag tror att många börjat sakna den här musiken, särskilt tjusningen med rundgång och distade gitarrer.
- För mig har att spela musik live alltid varit synonymt med trummor, bas, sång och två gitarrer, säger Martin. Allting går väl i cykler, men det behöver inte vara retro för det. Jag hänger inte riktigt med så jag vet inte. Är lite för insnöad på det jag tycker om. Jag har alltid haft samma favoriter. Råkar det ligga rätt i tiden får man väl njuta så länge det varar.
My Bloody Valentine och Mazzy Star är två namn som verkar dyka upp allt oftare i diskussioner med musiker. Två fantastiska band som egentligen gav ut alldeles för lite musik under sina mest aktiva perioder. Två band som absolut går att spåra i Sad Day For Puppets låtar, utan att dessa för den skull är pastischer.

Vi återgår till att prata om rollerna i bandet och Alex använder liknelser från filmvärlden.
- Musse står för grunden, så han är manusförfattaren. Sen är jag och han ihop regissörer som vägleder historien framåt. Anna är huvudrollsinnehavaren. Hon står för magin. När hon öppnar munnen är det magiskt. Både när hon pratar och sjunger. Marcus är motspelaren till Anna. Han står för alla ekvilibristiska partier.
- Allt som jag tycker är ballt med gitarrerna står Marcus för, håller Martin med. Han är en stjärna på strängarna.
- Jag tror att alla känner tydligt att de får möjlighet att utveckla det de är bra på, menar Alex.
- Och det finns utrymme, fortsätter Martin. Vill jag ta ett gitarrsolo så får jag det. Men mest av allt har vi fantastiskt kul tillsammans. Det är avgörande för så himla mycket. Jag tror aldrig att jag haft så kul.
Martin är också säker på att både Marcus och Anna kommer att ta större utrymme och bidra med eget material till Sad Day For Puppets framöver, men förklarar att det inte fanns tid till det inför inspelningen av första albumet.

Myspace har varit väldigt viktigt för Sad Day For Puppets. Dels har karriären fått extra skjuts via myspace-kontakter. Men än mer avgörande kanske kommunikationsvägen i sig har varit. Att hitta favoriter, gamla som nya, skicka iväg en fråga eller en kommentar och få ett snabbt svar direkt av artisten tycker både Martin och Alex är "vansinnigt kul". Att kommunikationen riktad till Sad Day For Puppets via gruppens egen sida kommer att öka nu när musiken börjar spridas är ingen vågad gissning.

Den som själv vill skicka en fråga till och få ett snabbt svar av Sad Day For Puppets kan gå in på bandets myspace-sida.

Urban Århammar

A Nordic Music Guide