popöga-artiklar | maj 2008

Sofia Pettersson. För femte gången på skiva. Pressbild: Morgan Norman
PÅ VÄG, MED VARIATION
Sofia Pettersson är jazzsångerskan och -kompositören som på sitt femte album "In Another World" hittat nya vägar. Igen. Eller jazz, förresten. Som de flesta musiker som tar sitt skapande seriöst är hon inte nöjd med att låta sig stängas in inom stela genreramar. Det hörs extra tydligt på den senaste skivan.
- Det är jättesvårt när man känner sig tvingad att stoppa in det i ett sammanhang, funderar hon när vi träffas i Stockholm. Musiken är ju melodisk och den har influenser från spridda genrer, men den som lyssnar får nog placera det själv.
Att folk som sagt att "jag trodde inte att jag gillade jazz" hittat fram till skivan säger en del om musikens bredd. Sofia berättar också att folk har väldigt skilda favoritlåtar och att variationen gjorde att det var svårt att sätta en låtordning. Hon protesterar i alla fall inte när jag hävdar att hennes värmländska ursprung hörs i att det finns en ton av visa i musiken, och att det dessutom finns en hel del soul på "In Another World".
- Man kanske omedvetet snor en del från Stevie, ler hon. Jag tycker att enkel folkvisemusik kan vara väldigt vacker, jag är svag för harmoniken i psalmer.
Vi kommer fram till att skillnaden mellan svenska folkvisor och soul egentligen är ganska liten.
- Nästan all musik refererar till blues, menar Sofia. De som sjunger bra och berör har alltid bluesen i sig, har "cry".
Även att hon skrivit musiken själv på skivan har att göra med att hon ville hitta nya vägar.
- Det var ganska klart från början att det skulle vara eget material. Egentligen utan något större skäl, det var att jag drog åt ett nytt håll där jag inte riktigt visste hur jag skulle göra tolkningar. Då var det tryggt att skriva musiken själv.
Sofia har producerat ihop med Per-Erik Domargård och deras samarbete fortsätter i höst.
- Jag har tagit tjänstledigt från och med i höst. Vi ska skriva helt förutsättningslöst till förlag. Det ska bli kul att testa. Jag har bara skrivit åt mig själv tidigare. Men jag tror att jag kan vara ganska effektiv när det gäller att skriva, både text och musik. Jag har skrivit så många låtar nu att jag vet hur man bär sig åt.
Hon framhåller också att det är viktigt att ge sig själv utrymme ibland, något som inte alltid är möjligt när man jobbar som sångpedagog.
- Man kan tappa bort inspirationen och energin när man lär ut hela dagarna. Jag har även lyssnat ganska lite på musik ett tag. Visst kan man behöva ha sådana perioder, men det kan också vara ett varningstecken. När man inte orkar ta in så orkar man inte ge heller.
Hon har skrivit några texter åt andra tidigare, bland annat åt vännen Rigmor Gustafsson.
- Man vet ju hur man själv tänker, men blir väldigt nyfiken på hur det ska låta och så får man höra hennes frasering och tänker "jaha, det blev så".
Du verkar ägna tid åt dina texter?
- Det är bra att det verkar så, skrattar Sofia. Jag har ofta bra flyt, det brukar komma lätt. Ibland tycker jag att jag borde fnula mer, hitta bättre rim. Men skulle man krysta fram det så skulle det kännas, det skulle inte svänga.
Har andra tolkat dina låtar?
- Några elever har sjungit någon av mina låtar när de sökt till skolor. Det är väldigt kul, bättre än alla recensioner.
Från lärarrollen borde steget inte vara så långt till att producera andra. Särskilt när man varit med på så många egna inspelningar som Sofia.
- Det är väldigt viktigt att ha med någon annan i studion som har en klarare bild. Själv blir man lite blind och döv. Jag ska faktiskt vara med i studion och vara ... vill inte kalla mig producent utan musikalisk coach åt en kille som tagit sånglektioner av mig. Kan hjälpa till med basala saker. Han har ju ingen rutin av inspelningar.
Sofias fem skivor har kommit med jämna mellanrum, men de har gjorts på ganska olika sätt.
- Det har kommit skivor vartannat år utan att jag egentligen behövt pusha för det, skivbolagen har hört av sig. Det känns väldigt viktigt att musiken kommer ut, viktigt att människor får höra. Skulle man sedan slå igenom vore det en bisarr och fantastisk bonus. Men jag är glad för all uppskattning,
- Om man jämför första skivan med den senaste så var jag då kvar i det här med att vara duktig. Jag var inte så säker på mig själv, kompromissade mycket. Tänkte att de här ackorden måste vara med, här måste det ligga ett solo. Jag hade precis slutat musikhögskolan och la på mig själv många måsten. Nu har jag mer självförtroende och vågar låta det vara avskalat. Det kan räcka med två ackord i en låt så länge jag själv tycker det är fint.
Hon minns hur svårt det var att komma undan normpiskan under skoltiden.
- Det var som en tävling där man skulle lära sig vad som var rätt och fel in absurdum. Om någonting fick omdömet "det där är jävligt rätt" var det ofta förutsägbart. Det där berodde nog mycket på den rädsla och otrygghet man bar på som ung, funderar hon och påminner om att jazzmusiken alltid har innehållit väldigt mycket korsbefruktningar och drivits framåt av dem.
Hon poängterar att hon inte älskar Miles Davis och Keith Jarrett mindre för det, men menar att man måste släppa de riktlinjer dessa giganter ritat upp när man själv skapar musik.
För dagens elever menar hon att situationen är ännu mer pressande.
- Då fanns det inga alternativ i livet. Det var musik som gällde. Och det viktiga var att bli skitbra på musik, inte att bli känd. Tonåringar idag har så fruktansvärt många val. De blir så stressade att de nästan får panik. Jag försöker så gott jag kan hålla kvar det där att det viktigaste inte är att stå på en scen till vilket pris som helst.
- Står man längst fram och syns utan att det finns något bakom mår man nog inte så bra. Man måste hitta något som har en botten, något man är bra på, vad det än är. Tro på det man håller på med, trivas med det och hela tiden vilja framåt. Få möjlighet att ha egna drömmar och idéer, få chansa lite.
Sofia är tacksam för att hon fått göra just det, utan att någonsin ifrågasättas hemifrån. För även om hon hela tiden lyckats gå framåt är det inget som följt en uttänkt plan. Ibland har livets mörka sidor drabbat henne hårt. Men idag mår hon bra och att Sofia Pettersson kommer att fortsätta hålla sig sysselsatt med sådant hon trivs med och är bra på är säkert.
- Det kan verka som jag är målinriktad, jag har gått utbildningar, jag har släppt skivor. Men jag har sällan tänkt långt framåt, har grävt där jag stått. Saker och ting har bara blivit som de blivit. Ibland kan jag bli lite skrämd av det. Men idag trivs jag väldigt bra, har en kreativ och tillfredsställande tillvaro. Jag är nöjd. Jag är glad, strålar hon.
Smakprov på Sofia Petterssons varierade låtar finns på hennes myspace-sida.
Urban Århammar