popöga-artiklar | oktober 2008
TARMSKRAP
Det är inte särskilt vanligt att jag skriver om musiker från min egen lilla hemby Vingåker. Speciellt inte sådana som håller på med electronica. Men David Bengtsson, som främst skapar musik under namnet Tarmskrap, är ett undantag.
Vi träffas i Katrineholm, där David Bengtsson studerar, och han håller med om att de två sörmländska grannkommunerna av tradition är hårdrocksbygd.
– Folk vill inte se någon med dator uppträda. De vill se gitarrer, trummor och någon som sjunger i en mikrofon. Det är lite trångsynt av människor.
Själv är han öppen för alla typer av musik, har börjat lära sig spela gitarr och är med i ett dödsmetallband kallat Kunt. Han vill även utveckla sin egen elektroniska musik genom att komplettera med fler instrument som sampler och turntables, och samarbeta med andra musiker, gärna över genregränserna. Han berättar att det finns planer på att involvera kompisar som spelar gitarr, dragspel och saxofon i hans egen musik.
– Är det någon som vill rappa till min musik – kom och kör på. Det är bara roligt, jag är verkligen för samarbeten.
Intresset för elektronisk musik kom via kompisar som introducerade David för gammal synt som det mäktiga Laibach. Eftersom David själv inte är skolad musiker i traditionell mening blev datorn ett naturligt val av instrument. I början ägnade David sig mest åt hård och brutal musik i powernoise-genren. Men det är inte så konstigt att debuten "Förlorat Hem" och uppföljaren "Höst" hade den mörka tonen. David och hans familj förlorade nämligen sitt hem i en brand.
"I'm Just Sayin" heter det senaste Tarmskrap-albumet. Det är en samling betydligt mer lekfulla och dansanta spår. Genren kallas breakcore och är en blandning av väldigt många olika stilar där drum'n'bass är en framträdande ingrediens.
Att David upptäckte Aphex Twin var en av vändpunkterna som pekade ut vägen mot ett mer inbjudande Tarmskrap-sound. Han fascinerades av den mytomspunne Richard D. James förmåga att mixa det där atmosfäriska och melodiösa med väldigt skruvade trumloopar för att få fram lagom störd musik. Kanadensiska Venetian Snares är en annan stor förebild.
– Han är den största inom genren, har påverkat mig väldigt mycket. Har gjort en massa skivor och alla är helt olika. Att det är väldigt varierat – sånt gillar jag.
Variationen är ett centralt tema i David Bengtssons musik. Och tongångarna på de alster han producerar på landet utanför Vingåker kommer säkert fortsätta att skifta väldigt mycket.
– Grindcore, jazz, country, hiphop. Det kan bli vad som helst. Ibland i en och samma låt.
Även tillvägagångssättet hur David arbetar med Tarmskrap numer är något han trivs väldigt bra med. De egna rytmerna bygger han upp i datorn genom att plocka hem royaltyfria loopar och sedan klippa upp dem till helt nya trumspår, men han döljer inte sin entusiasm för de "grymma" trummisar – speciellt inom jazzen – som klarar av att spela sådana "konstiga trumsignaturer" som han själv skapar i datorn. David ser inga kvalitetsskillnader i hur man gör sin musik.
– Det finns inga dåliga vägar att göra musik. Man kan spela in ett träd som vajar i vinden och lägga effekter på det och göra det bra. Det jag söker hos musiker är engagemang. Ser jag någon som verkligen lever sig in i musiken blir jag glad, varm i själen. Det enda jag kan säga är dåligt är musik som enbart görs av kommersiella skäl, som Basshunter. Det är verkligen bara för att tjäna pengar.
David tror ändå inte att folk kommer att begripa hans samplingsbaserade musik så mycket bättre i och med den här mer dansanta inriktningen. I alla fall inte i hemtrakterna.
– Det är bättre i större städer, men man får räkna med att folk inte riktigt förstår vad jag vill få ut. Budskapet nu är att jag tycker att människor har dåligt med självdistans och självironi idag.
Den ännu mjukare sidan får han ge uttryck för i ett annat projekt, kallat Xerostomia. Men fortfarande finns det mörka och hårda drag i Davids musik.
– Det är klart att jag är beroende av omgivningen, miljöerna och sinnesstämningen när jag gör musik. Är jag glad brukar låtarna bli som en busig liten kille med hängselbyxor som skjuter slangbella. Är jag arg blir de mer pang på, väldigt hetsiga.
David ser ingen större skillnad på hur han kommer att arbeta framöver. Han tänker fortsätta sprida sin musik fritt på nätet, "gratis är gott", och fortsätta variera sig stilmässigt.
– Jag sitter och tuggar på som jag gjort, lär mig nya grejor i princip varje dag.
Tarmskraps myspace-sida.
Text och bild: Urban Århammar