Pressbild: Malin Lauterbach
popöga-artiklar | oktober 2008
Pressbild: Malin Lauterbach
TINGSEK
Leendena är många, breda och smittande. Humöret på topp, och hans livsglädje strålar ikapp med solen där vi sitter, på ett kafé mitt i myllret på Möllevången i Malmö en härlig sommardag. Det märks att Magnus Tingsek trivs med tillvaron. Och skam vore väl annars. Den karriär som musiker som varit hans enda egentliga mål börjar gå riktigt bra. Tre egna album har han hunnit göra, och konserterna har sakta men säkert flyttats upp från de minsta ställena till större och större arenor.
– Det funkar, säger han med ett av de många leendena. Det har aldrig slagit pang bom, men det går sakta men säkert uppåt. Det är skönt, lite "mouth to mouth". Man känner skillnaden hela tiden. Det var ändå nervöst med de riktigt stora scenerna. Men det funkade hur bra som helst.
Även om Tingsek är väl medveten om att "enda sättet att överleva är att spela live", kommer han ändå att ta ner alltihop en nivå.
– Nu har jag varit ute med fullt band, så nu vill jag spela på lite annorlunda ställen med mindre sättning. Ta ner låtarna till sitt original, spela lite andra låtar, gamla låtar.
Kontrasterna är viktiga för Magnus Tingsek, och gör sitt till för att han ska trivas så bra just i Malmö.
– Jag är ingen stenhård skånsk patriot, men Malmö är min typ av stad. En liten stad med storstadsfeeling. Många olika kulturer som funkar ihop, det snofsiga med det flummiga. Och Möllan är Möllan, hjärtat som förenar allt.
Kontraster mot att spela för tusentals åskådare är Tingsek också beredd på att det blir när han åker över till USA. Han berättar att han får mycket respons från just USA, och att han också varit över några gånger och spelat solo.
– Det är en härlig kontrast att stå och spela inför tio personer med guran. Det är nyttigt också. Tror inte jag är en sådan som seglar iväg på moln, men det är lätt hänt att känna den där euforin efter ett gig när man står och skriver autografer. Förstår att vem som helst kan hamna i det där, att vilja vara idol.
Men visst vill han nå en större publik i det stora landet.
– Jag är sugen på USA, kommer säkert att åka över dit igen. Jag vill visa resten av världen vad jag kan. Med basen i Sverige har det gått att bygga en karriär här via små gig utan att få betalt. Men det krävs en budget för att kunna ta steget utomlands. Eller så måste man slå innan man ger sig ut.
För Magnus Tingsek var karriärvalet aldrig svårt. Det har egentligen bara funnits en sak.
– Från det att jag var 13-14 har jag inte sett någon annan framtid. Gymnasiet gick jag bara för kompisarnas skull. När jag kom på att jag inte hade något där att göra hoppade jag av och började jobba. Hankade mig fram och spelade in demo efter demo efter demo som jag skickade runt. Sedan har det som sagt trappats upp, och för några år sedan kunde jag sluta jobba. Jag är extremt målmedveten. Tänkte inte "det här kan gå", utan det har alltid varit "det kommer att gå, det ska gå".
Mixen av musik som blivit "Tingsek", och som man också kan likna vid den här malmöitiska blandningen av snofsighet och flummighet, fick han tidigt hemifrån.
– Att vara musikälskare föddes jag till. Mina föräldrar spelade alltid bra musik av olika stilar, Deep Purple, Led Zeppelin, Stevie Wonder, Bob Marley, Abba, Beatles. Sedan brukade jag och min bror Anders spisa tillsammans, och när vi gick ut med hundarna efter skolan varje dag sjöng vi alltid stämmor som tidsfördriv.
Med ännu ett leende berättar Tingsek den inte helt ovanliga historien att fotbollen och skaten tog över ett tag. Men när han väl fick känna kraften i att spela trummor kom han in på rätt spår igen, startade en massa band, började spela gitarr och märkte att han hade väldigt lätt för att lära sig olika instrument.
Trummor spelar Tingsek fortfarande i studion hela tiden, men hinner inte göra det live så ofta. Han myser dock när han berättar att han gjort inhopp i Gustaf Kjellvanders Fine Arts Showcase som trummis. Överhuvudtaget hoppar han gärna in som musiker om bara tiden finns.
– Jag har sjukt lätt för att lära mig, tror jag är en bra snubbe att ha med.
Producentrollen är han inte heller främmande för.
– Jag skulle vilja hitta någon som är som jag. Någon som verkligen vill göra det. En riktig talang, tjej eller kille, som inte har musklerna att göra det själv. Har hört mycket bra demos, men väntar fortfarande på guldkornet.
En som Tingsek tror skulle ha nytta av honom som producent är Paul McCartney.
– Jag kan hans musik oerhört bra. På hans senare skivor har hälften varit genialiskt och hälften... Jag skulle leda honom tillbaks till vad han är bäst på. Det skulle han må bra av.
Hans andra stora dröm är att få skriva ihop med Martin Gore.
– När jag säger det skrattar folk bara. Men man måste tro att det går. När jag var 15 och sa att jag skulle spela på stora scener och ge ut skivor skrattade folk också. Man får inte glömma att de bara är människor på jorden som gör samma sak som jag gör med samma inställning. Jag hoppas jag får möjlighet.
Hur nästa egna skiva kommer att låta är ännu oklart för Tingsek. Arbetssättet kanske kommer att bli lite mer åt det på den första, det traditionella att skriva låtarna färdigt på gitarr eller piano och sedan spela in dem. Men det mer experimentella, pusslande sättet att spela in, som han använt på de senare albumen kommer säkert också att finnas kvar.
– Det ursprungliga, naturliga, traditionella, lite mer avskalade har sin charm. Men det är roligt att göra det på alla sätt. Nästa skiva blir nog en blandning av de tre tidigare. Jag ska i alla fall ta mig lite tid att göra den.
Han hoppas också att det finns musikälskare kvar som tar sig tid att ge hela album flera lyssningar, inte bara stressar från spår till spår.
– I dagens läge när man laddar ner hitlåtar missar man guldkorn på albumen. En platta är en platta och en låt en låt, det är olika. Jag tror att det fortfarande finns skivälskare, konceptälskare. Konsten är bara att hitta dem.
Skivbranschens kris är inget som Magnus Tingsek är rädd för.
– Det är en övergångsperiod, en revolution. De som kommer överleva det är de som verkligen bryr sig. De med hjärta som vill något. De som kan något, som har talang. Det är bra att det rensas lite bland det själlösa. Det ska bli spännande att se vad som händer de närmaste åren, säger han med ännu ett av de där breda leendena.
Tingseks myspace-sida.
Urban Århammar