popöga-artiklar | oktober 2008
TOVE FOLKESSON
Stockholm kom i vägen. För Tove Folkesson blev staden alldeles för trång. Hon behöver mer plats. Därför har hon tagit sin musik hemåt, söderut, till Öland där hennes rötter finns.
Tove Folkesson lämnade Kalmar för Stockholm, men när jag träffar henne i huvudstaden är hon säker på att hon kommer att återvända söderut.
– Nu drar jag från den här stan, säger hon. Jag behöver få lite mer utrymme för att släppa loss tankarna och få inspiration. Jag har varit på Öland hela månaden och kommer att bo kvar där. Min mamma kommer därifrån.
När jag undrar om hon inte är lite för ung för att bli återvändare ler hon.
– Vad ska man göra? Man måste lyssna på hjärtat. Jag är romantiker och känslan jag trodde skulle finnas på Söder infann sig aldrig.
Tove har förkastat tanken på att man som musiker måste befinna sig i Stockholm för att finnas till. Menar tvärtom att det lossnade för henne när hon kom ner till Öland. Hon har fått fler kontakter runtom i världen, och även hittat lokala musiker att spela med.
Tove har släppt en skiva på egen hand, "Little Things" under namnet SingingSongs. Framöver kommer hon nog att använda sitt eget namn, men är inte så pigg på att ge ut skivor helt själv igen.
– Hela första skivan var träning för mig. Det fanns en frihetskänsla i att gå igenom hela processen. Att få en idé om en skiva och ett halvår senare låg den i min hand. Det var häftigt. Men jag vill utvecklas mer i det jag gör. Där du lägger din energi blir du bra. Och då är frågan om man vill tjata om sig själv hela tiden och bli bra på marknadsföring eller bli bra på musik.
Men även om Tove lärt sig mycket vill hon lära sig ännu mer att släppa på "kontrollgrejen".
– Jag kommer absolut att vara inblandad i processen. Men jag vill ta hjälp av producenter, folk som gör skivomslag och andra. Det är kul att samarbeta med människor som gör det de kan allra bäst. Det är lättare för andra att se vad som förstärker låtarna. Själv är jag så inne i min egen värld att det är bättre att låta andra raffinera det.
Även om Tove klokt nog är försiktig i kontakterna med skrävlande musikbranschföreträdare vill hon helst att någon sköter utgivningen av skivan också. Hösten ska hon ägna åt att spela in de bästa låtar hon samlat på sig, och sedan får vi se vad som händer.
– Jag ska försöka kristallisera det bästa och spela in. Renodla vad som är Tove, jag har ju inte hållit på så länge, raffinera är ett himla bra ord. Sedan vill jag hitta någon som kan ge ut det.
Hon hoppas att det ska kunna komma ut en skiva med de bästa låtarna nästa år.
– Men jag kan ju inte hålla mig från att skriva nytt heller, ler Tove. Man sätter ju upp en plan för det man vill, och sedan hoppas man att den håller. Men livet innehåller så många trådar, man vet aldrig vilken man börjar nysta i. Mitt liv är ingen motorväg, det går längs många små stigar.
En tidig demo med Tove innehöll låtar med svenska texter, men nu är engelska hennes språk.
– Jag lyssnar nästan bara på musik med engelska texter. Emmylou och Lucinda är mina stjärnor.
Hon lyser upp och berättar om hur den amerikanska södern är hennes drömlandskap.
– Jag är jätteromantisk inför den amerikanska södern. Bomullsfält, grusvägar, damm, dialekter. Det är konstigt att jag snöat in på det. Det är en drömvärld för mig, jag har aldrig varit där. Jag har fått för mig att de har ett halvt dekadent, enkelt liv där. Jordnära, lite skitigt, sitta på verandan i hettan, dricka whiskey och snacka skit.
Så lyser Tove upp ännu mer när hon kommer på att "jag har en veranda på Öland".
– Vi är så himla splittrade mellan svensk kultur och den amerikanska kulturen som präntas in i själen via tv och film. Mina favoritfilmer är "Thelma & Louise" och "Cry-Baby" med Johnny Depp. Ändå är det amerikanska ajabaja.
Vi pratar om hur svensk musik oftast förknippas med mörker och skog och vemod, men att ljuset på de slätter som finns särskilt i jordbrukstrakter är nog så viktigt för kreativitet och välmående.
– Skog har jag aldrig fastnat för. Tror det beror på läggningen. Det där i folksjälen och folkmusiken som är tungt och introvert är inget för mig. Ölands vidsträckta fält och all himmel passar mig bättre. Det känns som man flyger. Och inspirationen att skriva kommer bara när jag känner mig upprymd.
Ändå medger Tove att första skivan hade en del mer nedtonade sidor.
– Det var några ganska vemodiga kapitel som behövdes gå igenom.
Men annars är det när den bubblande euforin är på väg och hon befinner sig i rätt miljö och har det hon kallar "egen tid" som låtarna kommer dansande till Tove.
– Jag har vissa guldperioder med extra mycket flow. Då får jag en speciell känsla i kroppen. Ofta kommer idéerna när jag går eller cyklar. Så tar jag gitarren och fyller ut med ackord. Låtarna kommer ofta väldigt klara. Kommer bara halva låten blir det sällan något mer. Hela låten måste komma från samma energi, annars blir det så intellektuellt. Man börjar fundera på vad som passar in.
– Det är spännande. En outgrundlig konst som tar över ens liv. Det är viktigt att man vårdar det där kreativa. Inte börjar tänka på att folk ska lyssna på det. Det är en integritetsgrej. Jag använder hellre min röst meningsfullt och sjunger på begravningar än att jag börjar skriva låtar för att tjäna pengar. Så fort du börjar försöka pleasa någon är du inne på fel spår.
Rösten är väldigt viktig för Tove. Redan som liten lärde hon sig Taube-sånger i visböcker utan att egentligen förstå texterna och sången har alltid varit en del av hennes livsglädje, även om hon inte alltid vågat sjunga offentligt.
– Den närdes länge väldigt ooffentligt. Jag var ändå med i körer, men jag var för blyg för att söka till solonumren även om jag ville. Rösten är a och o för mig, det är den som griper tag i mig. Jag tar sånglektioner och det är bland det roligaste som finns. Det är ett behov jag har och det är personligt utvecklande att jobba med rösten. Det är som terapi. Har man en inre blockering kan inte sångrösten utvecklas heller.
Kafét där vi inledde intervjun har hunnit stänga och vi har flyttat i parken intill när Tove berättar att hon också ska ta sig tid att resa. Själv hoppas jag att hon hittar mycket sådan där "egen tid" var hon än befinner sig, för hennes musikaliska utvecklingsresa ska bli extremt spännande att följa.
Tove Folkessons myspace-sida.
Urban Århammar