popöga-artiklar | april 2008

Wildbirds & Peacedrums. Andreas Werliin och Mariam Wallentin. Pressbild: Miki Anagrius

EN RÖST OCH ETT SLAG

- Andreas är ju slagverkare och jag är ju sångerska.
Orden är Mariam Wallentins. Det är hon som står för sången, rytmen tillsätts av hennes slagverkande partner Andreas Werliin i duon Wildbirds & Peacedrums. Ska man vara riktigt korrekt så finns det en hel del rytm även i Mariams röst, och Andreas slagverk kan i vissa av gruppens låtar nästan sjunga duett med Mariam.
Det Mariam försöker förklara är hur Wildbirds & Peacedrums egenartade ljudbild kom till. När gruppens debutskiva "Heartcore" kom ut häromåret blev den nog en överraskning och väldigt speciell upplevelse för alla som hörde den.
- Det kom extremt naturligt, berättar Mariam vidare när jag träffar duon i Stockholm. Det var frigörande, som en hemlig klubb. När vi sedan började spela inför publik märkte vi att vi fyllde något slags behov.

Efter det har duon blivit utsedd till årets Jazz i Sverige-artist och spelat in sitt andra album "The Snake". Men vilken genre Wildbirds & Peacedrums egentligen ska räknas till är inte så intressant för duon själv.
- Vi försöker slå oss loss från hur ett jazzband ska låta, hur ett popband ska uppträda, förklarar Andreas och Mariam påminner om att även Stina Nordenstam varit Jazz i Sverige-artist.
Skillnaden i arbetssättet under inspelningen av de två albumen har dock direkt anknytning till utmärkelsen.
- Det var stor skillnad, berättar Andreas. Nu var vi i en fin studio. Det blev en annan typ av kreativ process. På första skivan gjorde vi allt själva.
- Nu var vi i ett fast rum, faller Mariam in. Då använde vi portabel utrustning och försökte anpassa lokalen efter låten. Nu spelade vi in väldigt intensivt under sex dagar. Därför blev det en annan sorts energi.
Även om fokus just nu ligger på Wildbirds & Peacedrums - "vårt hjärtebarn" - så har både Mariam och Andreas varit och är fortfarande aktiva i andra konstellationer. Jag undrar därför om de har några begränsningar när det gäller vilka kompositioner som blir Wildbirds & Peacedrums-låtar.
- Vi försöker släppa hela föreställningen om vad man förväntas göra, funderar Andreas.
- Men vi hade ändå en tydlig idé om skiva nummer två, förtydligar Mariam. Vi ville nyansera energin från första skivan utan att förlora kraft.

Energi och kraft är två ord som återkommer under samtalet. Och det är två ord som beskriver Wildbirds & Peacedrums musik bättre än vaga genrebeteckningar som jazz och pop. Även frihet är ett ord som återkommer.
- Vi har alltid sett oss som musiker mer än artister, berättar Mariam. Musiken är ett långvarigt projekt för oss båda. Vi har utbildat oss och levt för musiken. Nu är vi så trygga som musiker att vi låter oss ha den friheten att vi får göra vad vi vill. Om vi tröttnar så tar vi det bara någon annanstans.
Hon är inte lika mycket för att tala om själva musiken.
- Många har kallat det vi gör rått och primalt. Jag kan förstå det till viss del. Vi använder ju de mest primala instrumenten. Men jag tycker inte om att analysera musiken för mycket efteråt. Det är inte min uppgift. Min uppgift är att ge någonting.
Så förklarar hon att skapandet handlar om att börja om varje gång. Att sträva tillbaks mot en nollpunkt där den där kraften och energin finns.

En annan strävan för Wildbirds & Peacedrums är att särskilja konserterna från inspelningarna.
- Det är två helt olika situationer, säger Mariam. Den visuella direktkommunikationen och speciella liveenergin är en sak. Som improvisationsmusiker är vi inte så låsta.
Leende berättar hon också att de nu samlat på sig på så många instrument att de kan uppträda i väldigt skiftande form. Från det extremt avskalade till något betydligt större.
Det allmänt eländiga klimatet i skivbranschen till trots är även skivorna viktiga för duon.
- Albumformatet är intressant, slår Mariam fast. Som en film med början och slut.
Hon menar att det också är spännande med album i det längre perspektivet. Just det där att kunna hänga med i hela händelseförloppet, att följa en artists utveckling under fyra-fem skivor.

Mariam växte upp i Örebro och fick där väldigt tidigt både uppskattning och uppmärksamhet som sångerska i flera lokala band. Hon berättar att hon då var mycket känsligare och att hon reflekterade mycket över hur det påverkade henne. Dels hade hon ett behov av att bli bekräftad och känna sig speciell, dels blev hon tidigt medveten om bilden av sångerskan/kvinnan och började då ifrågasätta den schablonen.
- Jag var tvungen att slå mig fri genom att totalt göra motsatsen mot alla förväntningar, minns hon samtidigt som hon menar att Örebro var en bra stad att växa upp i.
- Kulturskolan var väldigt viktig. Jag gick i en bra årskull och hittade bra folk att spela med.
Mariam började sjunga jazz tidigt och menar att det valet i sig också var en typ av revolt. I jazzen fick hon möjlighet att utveckla och utforska sin röst, och senare kom soulen in med sin urkraft.

Den friska uppkäftigheten finns kvar hos Mariam. Andreas verkar ha samma inställning och den är antagligen en mycket viktig del i Wildbirds & Peacedrums existens.
- Vi har alltid slagit lite underifrån, förklarar Andreas situationen att möta skilda typer av publik.
Ibland kan det vara som förband till den senaste indiepopsensationen där folk mest väntar på huvudakten och dess hitlåt. Ibland på stelare jazzinstitutioner där duons musik av vissa kan anses vara "onyanserad och klumpig". Det spelar ingen roll för Wildbirds & Peacedrums, de agerar likadant oavsett om det står Debaser eller Fasching på entrédörren.
- Vi ser oss som nytänkande musiker, konstnärer, säger Mariam med en klang i rösten som säger att den som inte vill erkänna eller förstå den inställningen faktiskt får skylla sig själv.
Samtidigt som "The Snake" är aktuell här hemma ges "Heartcore" ut internationellt.
- Det är spännande och speglar nog bandet, det där att vi jobbar med två saker samtidigt, avslutar Mariam.

Smakprov från båda albumen finns på gruppens myspace-sida.

Urban Århammar

A Nordic Music Guide | Anormus Örebro