popöga-recensioner | maj 2008
LASSE LINDH/Edith Backlund/Sleepy Monday
Mittwoch, Nyköpings Teater, Nyköping
Mittwoch är en återkommande klubb i Nyköping, som drivs av eleverna på en utbildning i arrangörskap. Den här sköna maj-kvällen var det tvåårsjubileum för Mittwoch, vilket firades genom att en av höstsäsongens favoriter, Lasse Lindh samt den artist som var allra först ut under premiärkvällen av Mittwoch, Edith Backlund, återkom. Men först ut under jubileumskvällen var Sleepy Monday, en överraskning på alla sätt och vis.
Jag hade ingen aning om att Sleepy Monday skulle spela på Mittwoch när jag gav mig av mot Nyköping. Jag hade ingen aning om vilken sorts band Sleepy Monday var, och var självklart därmed inte förberedd på hur bra det skulle vara. Gruppen, som består av John Ayotte på mandolin och Eric Lindström på gitarr, bjöd på en typ av akustisk och intim americana som var väldigt fin och känslig, både i de egna låtarna och i urvalet av andra artisters sånger. Sleepy Monday fick även avsluta kvällen efter det att Lasse Lindh spelat och salongen nästan tömts. Om den tidiga spelningen var mer inriktad på eget material, visade de två unga herrarna där upp mer av sina influenser och spelade bland annat låtar av det enastående Wilco och gjorde en mycket tjusig version av Clem Snides "Joan Jett Of Arc".
Under Mittwoch-kvällen uppträdde även en stand up-komiker. Honom förstod jag inte ett jota av, men sådana framträdanden brukar jag aldrig begripa så jag vet inte om det bara var dåligt, eller om det är jag som inte har någon humor alls. Ärligt talat struntar jag i vilket. Jag var där för musiken. När Edith Backlund klev upp på scenen tillsammans med Chritoffer Englund i ännu en intim duosättning, så var komikern snabbt glömd. Även detta var en riktigt fin liten konsert med låtar från Ediths båda album. Enda felet var att spelningen var väldigt kort, även för att vara en förbandsspelning. Edith Backlund är nog så driven nu att hon förtjänar och kanske till och med behöver lite mer utrymme för att göra sig rättvisa fullt ut.
Då Mittwoch hålls på Nyköpings Teater är det förstås sittande publik som gäller. För det mesta, Lasse Lindh fick sin publik att ställa sig upp under de sista låtarna och extranumren. Det i sin tur begränsar urvalet på musiken en aning till den som funkar med sittande publik. Fördelen är att en teater ofta är lättare att ljussätta, vilket också var gjort ganska läckert under kvällen. Det bör också vara bra akustik i lokalen, men tyvärr var ljudet inte helt felfritt den här kvällen. Den som drabbades mest av detta var Lasse Lindh, som hade med sig ett helt band.
Men Lasse tappade aldrig humöret ändå, och med en så hängiven publik var det ändå inget snack om att det skulle bli en minnesvärd spelning. Jag såg honom senast på den lilla Vingåkersfestivalen förra sommaren. Då var han just inne i något slags genombrottsfas, som sedan bara har rullat på. Där var dock publiken i stor utsträckning Lillasyster-fans så att hans kärlekspopsånger gjorde sig inte riktigt. På teatern i Nyköping gick de stora känslorna och det innerliga framförandet hem betydligt bättre.
Lasse Lindhs sångröst är lite speciell, och inte alltid bärande hela vägen ut i hörnen av en stor salong, men trots de tekniska problemen och trots att det stundtals blev lite grabbigt flamsigt hos bandet på scenen så funkade det. Lasses totala hängivenhet till sina egna låtar går inte värja sig mot, även om man försöker, och nya "Ditt Stora Hjärta" har potential att bli en riktigt klassisk, mäktig avslutningslåt.
Urban Århammar