......

Köpa skivor? | FYND | Låna skivor?

ALBUM / NU
Popöga tar emot recensionsmaterial inom alla musikstilar.
Popöga, Urban Århammar, Johannedal Gård, 643 95 Vingåker

- - - - - - - - - - - - - - -

KESER: ESOTERIC ESCAPE
CD, Alex Tronic 2006 (ATRCD022)
1. FM Rocker / 2. 4_Cycles / 3. Lost For Days / 4. Page 20 / 5. In The Next Beginning / 6. Rolling V.2 / 7. Teach / 8. Frozen Fireworks / 9. Destination: Destiny / 10. Page 21 (Reasons To Believe) / 11. We Are Closed On Every Tuesday / 12. Kontrol/Kaos

Keser är en skotsk duo bestående av basisten David Reid och mångsysslaren Kevan Whitley som sköter gitarrer, keyboards, programmeringar och de vokala insatserna på gruppens första album "Esoteric Escape". Det är en skiva som rör sig i gränslandet där postrocken och knaster-electronican möts. Och det är en rätt så fin liten skiva, även om den inte alls sticker ut från den omfattande mängden liknande alster.
Gillar man den här typen av mestadels instrumental musik är Keser ett säkert val. Den som inte är intresserad av postrock har däremot inget att hämta. "Esoteric Escape" är inget album som bryter ny mark. Den innehåller vad man kan vänta sig. Lugna, vackra smygande passager som byggs till mer drivande och fräsande kaskader. Och däremellan lite mystiska perioder med lagom otydlig pratsång. Keser får helt klart godkänt, även om visionerna och nytänkandet saknas. Man skulle kunna kalla Kevan och David för postrock-traditionalister som vårdar arvet efter genrens förgrundsgestalter väl. [Popöga 8-9-2006]

SOFIA HÄRDIG: THE NEED TO DESTROY
CD, Filthy 2006 (FILTHREC004)
1. Seafever / 2. Little Delight / 3. I'm Sitting Still / 4. Something / 5. Illy The One / 6. Wait / 7. Believe In Me / 8. Four Corners / 9. Mancall / 10. Into The Dawn

På sitt nya album har Sofia Härdig lämnat det råa gitarrockiga för en annan typ av hårdhet i form av electronica-baserad rock med inslag av både lätt märkliga dansrytmer och industri. Dragningen mot det elektroniska är ju inte direkt någon ovanlig utveckling bland svenska artister i det alternativa facket. Rent praktiskt är det förstås både enklare och ekonomiskt mer genomförbart att själv programmera sin musik än att ha en massa levande musiker involverade.
Problemet är att utan den elektricitet som kan uppstå mellan dessa musiker riskerar electronica att bli en smula statisk och ospännande. Det är också vad som drabbar "The Need To Destroy" stundom. Det som skulle ha kunnat bli en uppdatering av Curves vitglödgade elektroniska frenesi glider i vissa av albumets spår bara förbi utan att lämna några egentliga avtryck.
Sofia Härdig hinner ändå visa att hon är en artist man tjänar på att ha i sitt medvetande. Hon verkar ju dessutom ha som en viktig drivkraft att reagera mot sina tidigare alster, så vad hon hittar på nästa gång kan bli synnerligen spännande. Men "The Need To Destroy" kommer knappast att räknas som någon av Härdigs höjdpunkter när karriären någon gång - förhoppningsvis långt in - i framtiden ska börja summeras. [Popöga 7-9-2006]

MARBLE!: MARBLE!
CD, Massproduktion 2006 (MASS CD 106)
1. Dye My Hair / 2. Nancy Drew / 3. Johnny Johnny / 4. Danny Zuko / 5. Rude Boy / 6. BAM! / 7. Marble Rock / 8. Europe Kid / 9. Pump Our Gas / 10. Judy Says

Serietidningspop och punkenergi. Finns det ett mer passande äktenskap? Knappast. Ramones i sitt esse måste vara så nära popmusikens kärna det går att komma. Sundsvalls Marble! gör ett gott försök att nå dit in på sitt debutalbum. Med låtar om populärkulturhjältar som Nancy Drew och Danny Zuko skulle "Marble!" kunnat bli en väl puttenuttig och utstuderad skiva. Men bandet, med Tove Harström och Stina-Helene Högblom i spetsen, har hittat en frisk ton som motverkar det kitschiga mycket effektivt.
"Marble!" är en liten pärla till platta, full med kortkorta poplåtar som framförs med punkig uppstudsighet. Det är musik som gör dig glad, rentav upprymd. Och den musik som klarar det finns det inte direkt något överflöd av. Därför är "Marble!" en av årets mest välkomna svenska debutskivor. [Popöga 6-9-2006]

FIBES, OH FIBES!: EMOTIONAL
CD, Pluxemburg 2006 (CDPLU 6)
1. Goodbye, Beloved Ones / 2. Get Up / 3. Secret Diamond Deal (Don't Give It Up) / 4. Can't Be So / 5. Last Party / 6. Silhouette / 7. Emotional / 8. Miss Mystikal / 9. Nothing's Gonna Beat Us This Time / 10. Mama's Soldier / 11. LA Girls / 12. The Sheets, The Moans, Your Sweet Braids / 13. Little Oldie

Gissningsvis vill Fibes, Oh Fibes! att man använder ordet soul i recensioner av bandets skivor. Nu är det gjort, så då kan vi väl ägna oss åt vad som egentligen döljer sig bakom titeln "Emotional" istället. Det sextetten står för på sitt andra album är stilfull och dansant popmusik. Från Prefab Sprout hämtas underfundighet och känslighet, från tidiga Duran Duran en smula flärd och yta. Men än mer finns rötterna i den eleganta designerpop Scritti Politti levererade för sisådär tjugo år sedan.
Fibes, Oh Fibes! har utvecklats från debuten "Still Fresh". Inte så mycket, men tillräckligt för att visa sig vara på rätt väg. Låtarna är lite bättre, produktionen lite snyggare och alltihop lite mer sammanhållet. Samtidigt är deras pop både sval och sensuell på en och samma gång. Inte är "Emotional" den skiva som tar Fibes, Oh Fibes! till Everything But The Girl-höjder. Men det är ändå en cd full av musik som fungerar både på reklambyråernas känslokalla kontor, popklubbarnas svettiga dansgolv och hemma i soffan med nyponsoppa och mandelbiskvier. [Popöga 5-9-2006]

BODY COUNT: MURDER 4 HIRE
CD, Escapi 2006 (EMUS20061)
1. Invincible Gangsta / 2. The End Game / 3. You Don't Know Me (Pain) / 4. The Passion Of Christ / 5. In My Head / 6. D Rocs (RIP) / 7. Murder 4 Hire / 8. Down In The Bayou / 9. Dirty Bombs / 10. Lies / 11. Relationships / 12. Mr. C's Theme

Rapparen Ice T har väckt sitt slumrande rockprojekt Body Count för ny skivutgivning. Som tidigare rör det sig om ganska hyfsad och hyggligt hård rock, oftast i relativt långsamt tempo. Det mest uppfriskande med "Murder 4 Hire" är texterna, Ice T har helt andra perspektiv än vanliga metal-lyriker. Men hårdrocken är å andra sidan inte känd för att vara särskilt beroende av intressanta ämnesval.
Rent speltekniskt och låtmässigt har Body Count inte särskilt mycket att tillföra. Lätt enformigt tuggande hårdrock här, standard-rap metal där och så något lite punkigt utnrott mitt i alltihop räcker inte. "Murder 4 Hire" lär vara en skiva som får lite uppmärksamhet för att det är just Ice T och Body Count som ligger bakom den. Främst kommer det nog ske utanför hårdrocksvärlden. Men albumet hamnar sedan troligen kvickt i glömskans land. Inte för att "Murder 4 Hire" är en dålig skiva, det är plattan inte alls. Det är bara det att det finns så många andra skivor som har mer att ge. [Popöga 4-9-2006]

- - - - - - - - - - - - - - -

Skivorna kan du hitta hos Cdon eller Ginza eller Tradera

 

Ett vakande sedan 1990

Popöga
Urban Århammar
Johannedal Gård
643 95 Vingåker

© Popöga 1990-2006